Act as if!

Det var en rätt jobbig kväll igår…

Kom hem från jobbet och hade bestämt mig för att göra färdigt läxan för att maila över till min coach så att hon skulle ha den inför vårt samtal ikväll.

Men motivationen och ron till att sätta sig och börja skriva infann sig inte..
Tillslut tvingade jag mig själv till att skriva det jag iaf redan hade klart… och började sen fila lite på det jag inte hade hunnit med… men kom inte så långt.

Gav upp och mailade iaf över det jag hade åstakommit trots att det i mina ögon var långt ifrån klart… Och kände mig lite misslyckad för att jag inte gjort den så fulländad som jag hade tänkt mig.

La mig och kollade lite på TV och försökte slappna av och släppa läxan. Precis som programmet jag väntat på började kom hunden och började pocka på uppmärksamhet för att få gå ut. Samtidigt började jag bli stressad över att jag helst ville kolla klart på programmet, gå ut med hunden och sen ta en dusch innan det blev för sent… och helst hinna umgås lite och mysa med killen också.

Struntade att se slutet av programmet och gick ut en snabbis med hunden.
Hem och in i duschen innan klockan blev för mycket. Tokigt pressad över att inte känslan av ro ville infinna sig… Killen joinade mig i duschen och började massera mina axlar eftersom han såg hur spänd jag var… Då kom tårarna…

Gick och la oss och pratade och då kom egentligen den första tanken på… att varför har jag egentligen en coach om det inte är för att skicka halvfärdiga “jag-har-kört-fast-läxor” till? Det är väl egentligen det hon är till för? Så varför känna mig misslyckad när jag ändå fått iväg det jag åstakommit? Sen är det ju som sagt meningen att hon ska vara ett bollplank för resten… mmmm…

Som sagt… hur höga krav ställer jag på mig själv och varför inte se till det jag faktiskt gjort istället för att det inte riktigt blev som jag tänkt mig…?
Hade samma samtal på kursen i måndags… och ja… absolut något för mig att jobba och bli bättre på…

Killen tyckte att jag var jätteduktig och han är mycket stolt över mig och allt jag gör. Och ja…. det är jag med. Jag e grym!

Puss & Kram på er!

Fick en länk av min coach för några dagar sen som jag till en början bara ignorerade…. kändes som amerikanskt TV-shop säljsnack…. Usch… inget för mig…

… men eftersom jag inte ska göra som jag alltid har gjort så letade jag upp länken igen imorse och läste igenom vad som stog på sidan. Och ja…. otroligt mycket TV-shops snack som jag bara spyr på, hade velat sluta läsa 10.000 gånger om… men jag litar på min coach, och om hon säger att det funkar så måste jag ju iaf ge det en chans… eller?

För visst ringer min handledares ord i öronen…. “lita på att ni har fått rätt coach”

Ok ok… Jag ger mig…. jag erkänner att jag är nyfiken… fast inte helt övertygad ännu.. Måste prata mer om den med henne ikväll… sen får vi se.

Blogga vet jag ju iaf hur man gör… ;P

Kom precis på ytterligare en sak som jag kan göra för att få lite mer intäkter.

Ska sälja allt min gamla guld. Varför ska de ligga å samla damm i lådan för. Är ju inte direkt som att jag känner för att använda gamla smycken som jag fått från mitt ex etc. Och mina gamla förlovningsringar? Herregud, varför ska jag ha kvar dem?!?!?

Nej, här ska tjänas pengar! Mmouhahah!

En av läxorna den här veckan var att vi skulle öka våra intäkter och/eller minska våra kostnader.

Kom precis på att jag ska ta mig en rejäl funderare och sälja av de möbler jag inte längre behöver/vill ha kvar nu när jag flyttar ihop med K.

Varför slänga ut pengar för ett förråd när vi ändå troligtvis vill köpa nytt när vi flyttar till större sen?

Jag sitter på jobbet, full av motivation och tankar på vad jag vill göra och hur jag ska gå tillväga. Men kan inte göra det där och då eftersom jag måste jobba.

Sen ligger alla tankar på lut tills jag kommer hem. Men när jag inte lyckas göra ngt åt dem så kommer stressen och rastlösheten. Inte kan jag sitta å ta det lugnt å kolla på tv när jag har så mycket som borde göras?

Är förvisso en ganska sund tanke. Datorn och tv’n är ju mina största fiender i att slösa tid på skitsaker.

Men jobbet…. jo, lutar nog åt att jag säger upp mig snart…. Känns som att jag varken har tid, ork eller lust till att vara kvar där… Frågan är bara vart mina pengar ska komma ifrån istället.